16/5 Minns ni mig då som en soldat eller människa?
Livet är ruskigt kort och det rushar fram som om ens livet hade varit ett enda 60 meters lopp.. men eller hur? Ingen kan säga emot det.Jag & mamma hittade en lapp jag hade skrivit när jag va liten typ. det stod några meningen som jag hade skrivit i skolan...
t ex,
Pang säjer startskotet...det är longt kvar tills jag är tjugo...pappa har springit lopet..jag orkar vist...
Min lärare hade fyllt i mina stavfel på endel ställen haha.
Jag tyckte den här lappen var ruskigt bra!
Pang har startskottet sagt för mig, jag är mer peppad än vad jag någonsin varit under hela mitt liv, nyfiken på min framtid och vad jag kan få ut av det. Jag vet inte hur gammal jag kan ha varit, men jag är tjugo nu, och jävligt pepp ska ni veta. Jag sysslar med min största dröm genom tiderna, och vem vet? Kankse kommer jag att arbeta med det här resten utav mitt liv. jag är på gång nu!
Och vet ni vad? Jag orkar visst.
När jag valde till gymnasiet hade jag inte en aning om vad jag ville bli, eller ens kunde bli? jag kände mig inte bekväm i något och var ärligt talat inte någon vidare tallang på ett skit.
kunde inte riktigt bestämma mig = BIG ångest.
Nu har skådespeleriet tagit upp en riktigt stor plats inom mig som ingen kan ta mig ifrån, jag kan från ett jobb vara en vanlig skolpojk.. en hamnarbetare från andra världskriget.. ah men till och med en skillad S.W.A.T agent!! Ingen kan säga åt mig vad jag jag måste va eller inte får va, så varför bestämma sig? När man i mitt yrke, kan vara precis allt..
t ex,
Pang säjer startskotet...det är longt kvar tills jag är tjugo...pappa har springit lopet..jag orkar vist...
Min lärare hade fyllt i mina stavfel på endel ställen haha.
Jag tyckte den här lappen var ruskigt bra!
Pang har startskottet sagt för mig, jag är mer peppad än vad jag någonsin varit under hela mitt liv, nyfiken på min framtid och vad jag kan få ut av det. Jag vet inte hur gammal jag kan ha varit, men jag är tjugo nu, och jävligt pepp ska ni veta. Jag sysslar med min största dröm genom tiderna, och vem vet? Kankse kommer jag att arbeta med det här resten utav mitt liv. jag är på gång nu!
Och vet ni vad? Jag orkar visst.
När jag valde till gymnasiet hade jag inte en aning om vad jag ville bli, eller ens kunde bli? jag kände mig inte bekväm i något och var ärligt talat inte någon vidare tallang på ett skit.
kunde inte riktigt bestämma mig = BIG ångest.
Nu har skådespeleriet tagit upp en riktigt stor plats inom mig som ingen kan ta mig ifrån, jag kan från ett jobb vara en vanlig skolpojk.. en hamnarbetare från andra världskriget.. ah men till och med en skillad S.W.A.T agent!! Ingen kan säga åt mig vad jag jag måste va eller inte får va, så varför bestämma sig? När man i mitt yrke, kan vara precis allt..
Kommentarer
Trackback
